Barnets väl och ve är det primära fokuset i alla vårdnadsbeslut. Oftast innebär det bästa för barnet att ha båda föräldrarna i sitt liv. Men det finns situationer där det inte är optimalt, och i dessa fall kan ensam vårdnad komma på tal.
När ett ogift par får barn är modern den automatiska vårdnadshavaren, om inte en gemensam vårdnadsanmälan görs till kommunens socialtjänst. Om föräldrarna däremot är gifta delar de automatiskt vårdnaden av barnet. Vid skilsmässor går det ofta att lösa det praktiska med växelvis boende och gemensam vårdnad, vilket i många fall kan vara det bästa för barnet.
När ensam vårdnad kan bli aktuell
Det finns tillfällen då en av föräldrarna anses olämplig som vårdnadshavare. Detta kan bero på allvarliga psykiska problem, missbruk, eller andra livsförhållanden som anses skadliga för barnet. Ibland kan brist på samarbetsförmåga mellan föräldrarna vara så påtaglig att ensam vårdnad bedöms vara det bästa för barnet. I dessa situationer kan vårnadstvister uppstå, och beslutet om ensam vårdnad fattas.
Att ansöka om ensam vårdnad bör aldrig baseras på personliga känslor av bitterhet mot den andra föräldern. Barnets bästa måste alltid prioriteras. En förälder kan frivilligt överlåta vårdnaden till den andra. För detta kontaktas socialtjänstens familjerättsenhet för att upprätta ett avtal. Om överenskommelse inte kan nås genom samarbetssamtal, kan en stämningsansökan om vårdnad lämnas in till tingsrätten. Om den andra föräldern motsätter sig blir det startskottet för en vårdnadstvist.
Det är viktigt att komma ihåg att även om en förälder får ensam vårdnad, betyder det inte att den andra föräldern förlorar rätten att träffa sitt barn. Umgängesrätten finns kvar, förutsatt att det ligger i barnets intresse. Varje beslut bör alltid fokusera på barnets bästa.